ur mina röda, blå, gula, rosa och svarta häften

fallit hela natten

mrtnj — Sat, 03 Dec 2011 09:44:18 +0000

fallit hela natten genom lager av bilder
fotografen i vattenbrynet
tusenfotingen på axeln, man måste hålla i svansen
sjuksängar, droppflaskan
handen,
du

förtätning

mrtnj — Fri, 26 Aug 2011 04:50:53 +0000

jag kan inte på några villkor intala läsaren att jag bryr mig om sånt som förtätning eller det sublima

berätta

mrtnj — Thu, 25 Aug 2011 14:45:48 +0000

du kan inte berätta för du kan inte berätta
jag kan inte berätta för jag vet inte

Neckarbrücke

mrtnj — Wed, 24 Aug 2011 17:38:05 +0000

Falafel Yufka
Metallsparen
Fahrräder
Fahrräder
verboten
Fahrräder
abstellen
verboten

jag ska

mrtnj — Mon, 18 Jul 2011 18:31:20 +0000

jag ska se till att alltid ha yoghurt hemma
försöka inte var dum och ironisk
borsta tänderna längre
och säga så konstiga saker
(det är nog oundvikligt)
jag ska vara en smula obetänksam
röra mig försiktigt
bli alltjämt överväldigad
lyssna på tystnaden (inget farligt)
och vara där jag hör hemma

jag är (igen)

mrtnj — Tue, 12 Jul 2011 21:16:21 +0000

jag är en googlesökning som önskar att den vore en dikt av kristina lugn
eller åtminstone lars gustafsson

jag är minnet av tårarna och hur du bad om ursäkt fast du inte menade det
fast du menade att någon borde be dig om ursäkt istället
men det blev inget

jag är associationskedjan på vägen mellan en bänk med vit yta i ett laboratorium i en repetitiv byggnad från sextiotalet
till ett skrivbord för 50 spänn på secondhand i halmstad transporterat till linköping först till berga sedan till lambohov
rödbrun fanér

jag är benet inte kalcifierad bindväv utan extremiteten stärkt med kitin från en insekt som du sväljer på cykeln till jobbet en morgon
eller i teve i utslagningsutmaningen sväljer lite långsammare än modelltjejen bredvid
hon vinner
du blir utslagen

jag är ett kosttillskott som önskar att det kunde visas ha någon verkan för eller emot nånting
jag är vatten som önskar att det kunde minnas

jag är ett lappverk
jag är förvirrad
jag vill att någon ska tycka om mig
hålla i mig så jag inte faller sönder

det fiktivas

mrtnj — Wed, 22 Jun 2011 17:38:08 +0000

vad jag önskade mig och vad jag fick

glaset som splittras mot golvet och kvittot som brinner i askfatet

skylten med eländig poesi i parken
du är så stark
jag är så bräcklig
och sånt tjafs

1 2 3 4
2 1 4 3
2 4 1 3
4 3 2 1
3 4 1 2
1 2 3 4

leksak

mrtnj — Mon, 20 Jun 2011 19:18:39 +0000

en leksak som kramar ett barn

hörn

mrtnj — Sun, 19 Jun 2011 17:33:04 +0000

på vägen genom stadskärnan skar jag mig i fingret på ett hörn

tråkigheter

mrtnj — Fri, 17 Jun 2011 21:04:12 +0000

Jag tittar ner i kaffekoppen, redan medveten om att den är tom, att det bara ligger en droppe kvar och den håller på att sprida ut sig tunt över porslinsbotten och bli till en fläck. Ett par ögon tittar på mig över randen. En mun försöker le. Min mun försöker le.

Hur kan det, med allt som hänt i världen, alla färgglada blommor, alla vidunderliga djurarter, alla böcker som skrivits, alla fantasier och hypoteser, alla religiösa historier, alla matematiska samband, alla sjöslag och filosofier inte finnas mett enda dugg att prata om?

En gråsparv hoppar jämfota utanför fönstret, hoppar över stenläggningen, noggrann med att inte nudda skarvarna. Två ögon följer efter mina när min hand överdrivet omsorgsfullt sätter ner koppen. En mun säger något. Min mun fortsätter le till den grad att det gör lite ont i vänstra mungipan. Mitt leende är alltid lite snett, så att jag aldrig ser riktigt ärligt glad ut, utan baktankar, allra minst nu.

Böcker dammar igen på mitt nattduksbord. Kaffet smakar ingenting, är ljummet och tar slut genast. Gråsparvar hoppar omkring där ute, till ingen nytta. Två mjuka, tunna, starka, mycket varma armar kramar om mig. En röst tar avsked. Jag vänder mig om. Mina fötter går därifrån, utan att nudda skarvarna.

Och där sitter jag i fönstret som ett timglas mot vit bakgrund och svänger med benen. Hela himlen har blivit svartvit och tonar bort i grått. Balkongerna upprepar sig i ett enda enformigt mönster, en kvadratisk enhetscell med en döende pelargon i mitten.

Allt där inne bakom mig är svart. De färger som inte ville uppslukas flydde genom fönstret, och där sitter jag på fönsterblecket och tittar efter dem. De kommer inte tillbaka.

Två går förbi med barvagn och samtalsämnen. Det är någon som borde frågat åtminstone. Han borde ha bokat tid. Han borde ha vänt i dörren och gått. De vänder runt hörnet.

Han borde ha försökt åtminstone. Han borde ha frågat; jag hade kunnat svara. Han borde vetat bättre. Han borde skaffa katt; han var en typisk kattmänniska.