ståupp

svensk ståuppkomik dog med färg-tv

14:35

Svart linne, mer som ärmlös tröja, rosa finstickad blus, en vit kavajjacka, nu avtagen; brun frisyr hänger ner över nacken; två örhängen: en liten lila blomma, en ring ur vilken silverstickor hänger ner; många gropar i kinderna; armbandsur.

14:07

Metallmusikturnétröja med blå huggande käft på magen; glasögon och hörlurar i öronen; svarta jeansens fickor långt ner på baksidan av låren; mässingsgula dragkedjor och Converse-basketskor; rosa festivalarmband; brunslingat hår i hästsvans.

Men vafan jag gör det väl då

Medan jag dammsuger funderar jag på om det jag gör är rationellt. Liknar det inte Fångens dilemma en smula… Vi tänker oss en matris över de möjliga utfallen, där raderna innehåller vad som händer beroende på om jag städar eller inte och kolonnerna vad som händer om någon eller ingen annan städar:

	någon annan städar	ingen annan städar
jag städar	okej nu tar vi tag i dethär alla lider lite	men vafan, jag gör det väl då jag lider mycket
jag städar inte	näe jag är upptagen då jag lider inte	men vafan, ingen annan gör ju nåt alla lider

Jag är inte riktigt säker på vikterna av utfallen eller hur fallet då någon annan men inte alla andra än jag städar. Oavsett vad andra gör verkar det som att jag inte borde städa, och då kan man fråga sig vad det är jag håller på med. Sammantaget kanske alla far mer illa av att det är ostädat? Och samtidigt: påminner det inte mer om ett annat tänkbart spel: Det finns en viss mängd arbete som måste göras (annars: skuldkänslor, social skam, kris, elände) och du vet att din motspelare (sambo, make) kommer göra 40%, hur mycket gör du då? 60% naturligtvis.

badkar

badar badkar
håret i flytoljan
magen som en nydränkt halvö med hår till uppstickande växtlighet

kärlek i norrköping

kärlek i norrköping, på en vägg bredvid avgrunden, strömmens virvlar
men jag är i linköping, sitter vid stångån, grund och jolmig
era konflikter gör mig trött, era fredstrevare och reklamskyltar gör mig ledsen

http://www.dikt360.se/index.php/Bildpoesi-4.html

som varulvsfilmer I

What joy, to smash the
tyranny of the doorknob, sink your teeth
into the inert defiant eiderdown with matching
spring-print queensized sheets

Margaret Atwood, Werewolf Movies

– – –

Skräckfilm är verkligen en otäck verksamhet. Inte bara dess våld och skurkar, utan också dess offer, hjältar, räddningsaktioner och tröst. Ta Funny Games som exempel. Den har en scen av tydligt, explicit, stänkande fantasilöst våld. Det riktas mot en av skurkarna och tas strax tillbaka på dummaste övertydligaste möjliga vis. Just där, när filmen i strax två timmar plågat tittaren med översittare som ler och offer som haltar och stönar, är våldet utplacerat som som på beställning: hopplös hämnd på manusförfattar-ödet: begärt och åtrått.

en text om att äga

En text om att äga:
ägande är nyckeln till omsorg, skrev Niklas Ekdahl, som jobbar för DN och förmodligen älskar att äga, men jag antar att han bara menade det som en implikation. själv äger jag redan alldeles för mycket saker, vilket jag fattar nu när jag ska flytta och måste packa ner allt i lådor. vilken tur att jag inte har en partner, för det skulle vara skitsvårt att släpa iväg med en så stor låda.

vit låda

man tar några signifikanter och strör ut dem i en vit låda (det är som bekant skillnaden mellan konst och teater):
skridskor, konståkning, alpinpjäxor, krukväxt, kaffe och rostat bröd, en man i kostym som ställer ut koppar, en man i uniform som tappar och spiller, släpper i golvet, skjuter över kanten, glider, armbindlar, svart triangel, gul triangel, kyparuniform, hudfärg, skjortfärg, svartbågade glasögon, svart mask (i en serie av svarta och glansiga saker), rörelser enligt regler, tre streck för gradbeteckning eller identisk likhet, förflyttningar enligt tejpbitar på golvet, hjälpas åt, titta på, trappsteg